Stellan Sjöström

Besökte Standup Downstairs igår och fick ta del av bl.a Lasse Nielsens otroliga mim-spel. En klar tillgång för honom som komiker i kombination med ett tryggt framförande och ett rappt och genomtänkt material.

Välplacerad som jag var med ett stilenligt barhäng och med en pilsner för 26 bagis, framgick det tydligt på publikens reaktioner och snack att Martin Lagos var den som i övrigt landade bäst. 

På vägen hem, 52 kronor fattigare, men en underhållande erfarenhet rikare, var det en tjej som kände igen mig som stå-uppare. Det var ju roligt tänkte jag, samtidigt som jag var glad och lättad över att hon inte kände igen mig från nått annat ställe som jag nyligen besökt. (Arbetsförmedlingen, Apoteket och Systembolaget)
 
Det hade kännts lite smått... tragiskt.

"Var det inte du som köpte lite... he he, jo men det var det ju... på apoteket... igår. Där ser man... ja ja...he he"
Hade jag gott klarat mig utan. 

/§tellan

* Efter dun-skandalen, har jag hört att min homosexuelle kompis Conny, nu helt har tagit avstånd ifrån dun-industrin. Därför sover han nu utan kudde, utan täcke och utan sin lilla rosa fjäderboa.

* Åmsele-mördaren Juha Valjakalja har släppts fri efter 20 års fängelse och skall nu försöka återanpassa sig till det finska samhället.

Det lär nog inte bli så svårt, säger en finsk talesman... Det är ju bara att köpa sig en kniv... 

* Bengt-Åke Gustavsson håller en plats öppen för Foppa i kommande landslag, om hans fötter känns bra. Men ärligt talat, det är väl inte så konstigt att Foppa tycker att hans skridskor är osköna, när han annars springer omkring i sina Foppa-tofflor dagarna i ända.
 

Fast det bara gått några dagar sen senaste inlägget har mycket hunnit hända:

Har lunchat med en läkare (med okej lön), pratat i telefon med en fd lantmätare (pensionär idag) och (håll i er nu...) t.o.m bytt en glödlampa som var trasig. (Nu är det bara den i sovrummet och i hallen kvar, så nu kan man snart se hur stökigt det är här hemma igen)

Har tillsammans med mina närmaste vapendragare inom stand-up comedy (A.Sparring, H. Blomkvist) varit på en skön  besöksturné på Big Ben (sön) och Ego/Komikaze (igår).  

Hela 19 komiker höjde temperaturen rejält på Big Ben, så till den milda grad att t.o.m ölen blev kissljummen efter bara 8 minuter. Anders trotsade dock värmen och gjorde ett hedersamt framträdande och skojade bland annat om nödvändiga förtydliganden kring barnboken Långa farbrorn och lilla Anna samt om vad språkförbistringen kring bortglömda indianstammar egentligen kan innebära. Skitkul. 
  
På Ego satt sen jag å Anders igår med några mellisar i baren och en Nikon kamera i högsta hugg och tittade på Henrik, som hade förmånen att få inleda stå-upp kvällen. Nya materialet om hur han blev en Highlander och problematiken runt det, föll väl ut samtidigt som hans jämförelse med Röda khmererna och bokbussen åter tog hem de största skratten. 

Inspirerad till max satte jag mig sedan åter på Uppsalapendeln och skrev ner två nya skämt jag kommit på.
Glad ihågen misslyckades jag sedan med ännu ett "lätt" sudoko i Metro (Fasen!!)

Mina egna närmaste inplanerade gig just nu är:

15/2 Big Ben
24/2 Ego/Komikaze

Då blir det åka av...

Var på ett intressant seminarium idag om presentationsteknik, där jag bl.a. fick lära mig att mitt kroppspråk kan säga mer om mig som person, än vad det sagda ordet ibland gör.

"Vilken tur" tänkte jag först. (Det är ju inte alltid det kommer så mycket vettigt ut ur den här munnen)

Då kanske det finns lite hopp för mig.
Då kanske mitt kroppspråk ökar på min seriösa framtoning lite.
Då kanske jag kan bli tagen på allvar nån gång i framtiden (om jag nu skulle vilja det.)  

Mitt i föreläsningen började jag således att analysera mitt eget kroppspråk lite närmare:

"Få se... Spända axlar... Inte undra på... jag sitter ju som en hösäck... inte så konstigt då... men är jag verkligen så här kutryggig... jo det är jag... åsså är jag väldigt yvig. Gestikulerar hej vilt, hursomhelst... Usch det har jag inte tänkt på tidigare. Åsså har jag lite lätt framåtsträckt hals... ska det vara så? Kan ju aldrig tro. Varför sitter jag jämt och pillar på en penna...? Oj, nu tappade jag den?

Och så här fortsatte det. Efter denna djupdykande analys och fem tappade pennor slog det mig plötsligt:

--- Ingen kommer någonsin att ta mig på allvar. --- 

Va skönt! Jag var lite orolig där ett tag.

Tur att det finns djupdykande analyser.

Vet ni vad som är 7 + 8 bokstäver långt och som finns på en vit papperslapp hos en tjej som jag tror heter Pernilla?

Nu tror många kanske att jag sökt in till årets upplaga av Idol ("Ansökan avslagen" ) eller att jag skickat ett välmenat förbättringsförslag till den senaste frisören jag var hos. ("Läggner salongen")

Fel! Fel! Fel!

Rätt svar är... mitt namn. Jorå... Jag fick skriva min första autograf i förrgår, efter gigget på Standup Downstairs.

Kanske gillade hon att jag skämtade om mina mer eller mindre lyckade jobberfarenheter eller så var det skämtet om spermabanken som fick hennes autografjägar instinkter att blomma upp.

Fast antagligen ville hon nog bara försäkra sig om att pennan verkligen fungerade, i jakten på dom mer kända komikernas autografer. (Skulle tro det...)

Nevertheless. Första autografen är alltid speciell.

Ett stort tack till Viktor och Erik som driver klubben, till övriga komiker som såg till att skämten haglade och förstås till den fantastiska publiken som överöste oss med bra energi.

Varför började jag skriva på en bok? 

Om jag säger att jag tidigare jobbade som senapsprovsmakare i Uppsala, kanske någon förstår att mitt liv behövde piffas upp lite.

Ett väldigt ansvarsfullt arbete... [harkel, harkel]  som idag mest har givit mig en kroniskt dålig andedräkt och karies på tre-fyra ställen i undre tandraden.

Jag tänkte därför en dag (en himmelsblå sådan):

"Tänk om jag skulle ta och skriva en bok istället."

Ja, och på den vägen är det. Krångligare och mer ångestfylld väg var det inte.

Lite lustigt att man satsar både tid och pengar på just ett författarskap. Böcker är ju nått som jag tidigare bara har haft som underlägg till mina blomkrukor... eller som knäskydd när jag byter däck på bilen.

Men, men... så länge man inte överraskar sig själv emellanåt, har man svårt att överraska andra. Lite så är det.

Mer information om boken kommer för den som låter sig hållas...

Ikväll kör jag stand-up på "Standup downstairs" här i Uppsala. Skall bli grymt roligt. Bland annat kör Pontus Enhörning, Soran Ismail och Behrad Rouzbeh samtidigt. 

Bara 6 timmar kvar... bäst jag hoppar in i duschen.

Varför denna blogg?

Denna blogg finns för att jag skall skriva av mig lite av allt sjukt som rör sig i mitt huvud, men även för berusningseffekten av att kanske ha glädjt någon annans vardag, med några av mina inlägg.

Jag anser att ett gott skratt verkligen förlänger livet på folk och varför då inte försöka förlänga livet för så många som möjligt.
Hur det går? Tja... Mina kompisar blir i alla fall äldre för var dag som går. (Har bl.a en som är 37 nu...) 

Jag satsar just nu på att bli författare och stå-upp komiker, så delar av mina alster kanske dyker upp här. Vem vet? Jag kanske blir personlig också. Vem vet?

Tja, vi får se vad som kommer ur en... 

Därför denna blogg.

Allt som ädlast

/Stellan Sjöström